Det var länge sen jag skrev här. Väldigt länge sen. Och vad har hänt sen sist? Mår jag bättre eller sämre nu? Vad gör jag nu? Ja jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Maten går upp och ner och jag är i skolan nästentill varje dag. Men lektionerna är jag inte på. Men det är en annan sak.

Jag borde tänka massa på gymnasiet. Vad vill jag? Vart vill jag gå? Jag vet aktiskt inte. Det är så svårt att veta. Dessutom är inte mina betyg speciellt bra. Så.. Jag vene. Jag vet inte hur jag ska göra. Vill jag gå om nian? Vill jag gå ett 'pausår' som är en blandning mellan gymnasiet och nian, eller vill jag kämpa röven av mig och komma in på ett bra gymnasium, men riskera att köra slut på mig själv igen?
Jag vet inte. Jag har ingen aning.

Jag har hittat kärleken nu förresten. Och det är väl det som förändrats mest. Jag är jätte glad och är jätte lycklig. Fast såklart finns dom där tankarna, älskar han mig? Varför älskar han mig? Tycker han att jag är tjock? Tycker han att jag är äcklig osv.. Det är lite skrämmande faktiskt.

Jag är trött och seg och jag gråter för minsta lilla och funderar på att lägga mig och sova, och det är nog precis det jag tänker göra. Jag orkar inte livetjust nu. Orkar inte verkligheten.

Jag känner mig tom. Helt slut på ord. Mina tankar har slagit ihop sig och är som en enda stor klump. Jag tänker ingenting. Jag vill säga något, få ut någonting. Men inga ord kommer fram. Jag känner mig tom. Det är ett ord som ekar i mitt huvud. Rakblad. Jag har slutat, jag försöker iallafall. Men jag vill ha det i min hand. Eller är det rakbladet som vill vara i min hand ? Jag vill tänka på något. Finns ingenting. Jo, smärta. Rakblad. Jag vill. Jag Måste. Jag får inte.. Ångest.

mitt dygn är vänt och alla sover men inte jag.
lyckat, verkligen jätte lyckat ..
får väl bara ligga i sängen och vänta.
men det orkar jag inte, jag kan inte ligga still så länge.

jag lovade att det skulle komma upp ett inlägg om mig själv,
men det har inte dykt upp än.
jag är seg, men jag jobbar på det.
de är ingen liten text, om man säger så.
men den kommer att komma upp,
jag vet bara inte när.
vi får vänta och se helt enkelt ..

mina tår gör ont.
mina händer gör ont.
min mage gör ont.
mitt huvud gör ont.
mina ögon gör ont.
jag känner mig konstig.
ta mig här ifrån !

uppdateringen är sjukt dålig här.
men jag har verkligen ingen ork ..

statistiken blir bara sämre och sämre.
fast det är klart, det gör oss ingenting.
vi gjorde ju inte denna blogg för att få tusen läsare,
utan för att skriva av oss.
och det tänker jag göra lite nu ..


jag tänker. tänker på allt.
hur kan man gå från att vara hyfsat glad,
till att bli sur och irreterad.
pga en liten skit sak.
men det är sån jag är,
tyvärr ..
mitt humör går upp&ner hela tiden,
jag kan inte hjälpa det.
men jag tänker. tänker på allt.
hela tiden, dag ut och dag in.
tänk om någon kunde förstå ..

jag har en jävla massa att göra, men jag orkar ingenting ..

jag lyssnar på musik. kollar runt på nätet.
smsar inte med någon, bara i princip sitter.
snart ska jag dra och lägga mig i soffan
och dö framför idol.

Just nu, så känner jag ingenting.
Har suttit och haft skiten i tankarna en bra stund,
men jag kommer inte fram till något bra svar.
Varför ska det vara så svårt ?
Man behöver väl inte vara smart för att veta vad det är man vill ?
Jag vet vad jag vill ,
jag vet bara inte hur jag ska fixa det.
Och det är där mitt problem ligger just nu.
Jag får väl bara vänta ..
Men vem har tid att vänta, egentligen ?
Inte jag, men jag måste väl ..
Just nu, så känner jag ingenting.

Tänk att man kan må så dåligt att man inte orkar skriva i en blogg där man skriver om hur dåligt man mår.

Hur ligger det till där ute i världen hos er ? Är ni som jag, att ni överlever ?
När någon frågar huar jag mår, så svarar jag oftast ; överlever ..
Och det är ju för att jag i princip överlever vardagen. Elle jag försöker
åtminstonde. Hur som helst, vet inte hur det blir med uppdateringen här idag.
Jag känner mig lite som i min egna bubbla. Och 15 åringen mår inte alls bra.
Vi har inte smsat på ett dygn. Men nyss lyste min mobil upp och då skrev hon
att hon inte orkade smsa med någon. Och det gjorde mig glad, för nu vet jag
säkert att hon lever. Så jag slipper oroa mig för att hon är borta helt. Men
sen oroar jag mig även över vad som hänt. Vad hon gör. Och en massa frågor
till som jag inte lär få svar på en stund. Kanske inte förrän imon. Eller om en
vecka. No One Know ..

Vi ska skriva våra tankar. Och inre känslor här. För mestadel har det blivit rätt så deprimerande texter och sanningar. Men det så vi mår. Längst in i kroppen. Om vi inte klarar att hålla alla tankar inne, då sätter vi oss vid en dator och skriver. Sedan förhoppningsvis publicerar vi inläggen oxå.

Just nu, känner jag lite hopp inom mig.
Det är inte mycket, utan väldigt lite.
Men det kanske är en början ?
Jag säger inte att jag mår skit bra,
utan jag ler nu emellanåt.
Jag ler för jag vet vad som väntar.
Det som väntar runt hörnet,
är något underbart.

tänk att ett samtal. tänk att en röst. tänk att sanningen.
att allt det kan få en att hoppas på det bästa.
att man faktiskt inser att man verkligen inte vill ge upp.
att man vet hur man har det nu, men att det kommer bli bättre.
bara jag försöker. bara du försöker. bara vi försöker.
jag tror på det bästa. vi kommer klara detta.
även om jag inte har någon ork kvar i kroppen.
så gjorde du ändå att jag började hoppas på oss mer.
tänk att sanningen kan vara bra att höra ibland.

vad ska man säga,
du räddade mig med dedär samtalet

Jag är livrädd för att gå upp i vikt.
Jag måste gå ner.
Jag ska inte äta.
Jag ska inte.
Jag ska börja träna.
I hemlighet på mitt rum.
Jag ska börja gå ut och gå.
Jag ska få bort det äckliga fettet som finns på min kropp.
Jag är inte nöjd med siffrorna på vågen.
Jag vet vart jag vill, och jag ska dit.

vi pratar och pratar och pratar och pratar.
dag ut och dag in, hela tiden.
från morgon till kväll.
men nu är jag så jävla trött på dethär.

jag saknar dig.
jag saknar oss.
jag sakar det vi hade.

vet att ingenting kommer bli som det var då,
och jag försöker acceptera det.
de går inte att glömma,
jag begär inte att varken du eller jag ska försöka glömma.
gjort är gjort, jag kan inte ta tillbaks det.

du vet hur jag känner.
du vet hur jag tänker.
du vet hur jag fungerar.

och när jag öppnar munnen och verkligen får ut det jag vill,
då blir allting bara skit.
jag försöker acceptera dina svar,
men det är svårt.
men jag försöker, och jag ler.
för jag måste.

men jag vill inte att du säger att du saknar mig,
när du knappt vill ta i mig.