Ensamhet.
Ibland undrar jag vad som hade hänt om jag hade gjort si eller så istället för så som jag gjort. Ibland undrar jag om jag hade vart en helt annorlunda person idag om jag inte gjort dom val jag gjort. Om jag ungåtts med andra personer än dom jag umgås med idag. Vem hade jag vart då?
Jag har så oehört mycket tankar i mitt huvud just nu, och alla slutar med ett stort frågetecken. Jag har så många frågor men så några svar. Varför blev det såhär? Varför är jag såhär? Varför gör ni såhär? Varför gör du såhär? Varför finns jag? Varför finns ni? Varför sårar du mig? Varför låter jag dig såra mig?
Jag har inte ett enda svar på någon fråga. Det är fortfarande totalt kaos i mitt huvud och jag kan inte reda ut allt trassel.
Jag har så oehört mycket tankar i mitt huvud just nu, och alla slutar med ett stort frågetecken. Jag har så många frågor men så några svar. Varför blev det såhär? Varför är jag såhär? Varför gör ni såhär? Varför gör du såhär? Varför finns jag? Varför finns ni? Varför sårar du mig? Varför låter jag dig såra mig?
Jag har inte ett enda svar på någon fråga. Det är fortfarande totalt kaos i mitt huvud och jag kan inte reda ut allt trassel.
If you want me, i'm your.
Tror ni på kärlek? Sån där stark kärlek så det känns som man har hundratals olika fjärilar i alla möjligt former och färger i magen? När man bara behöver höra personens namn för att läpparna ska sträcka sig upp mot öronen? Att man bli helt knäsvag och tappar orden när personen står framför än? När man inte vill annat än att ha personen nära? Man vill prata med den hela tiden och man tänker på den varje sekund?
Jag tror på det, för så har jag känt många gånger. Så känner jag nu. Men något jag inte alls tror på är att det kan bli besvarat. Inte för mig. Jag tror faktiskt inte på det. Jag tror inte att något förhållande är så bra som folk runt om en ser. Jag tror det finns brister hos alla. I alla förhållanden. Jag tror inte att det kan vara sådär jätte bra. Som i sagor. För det är just det, de är bara sagor. Någon som hittat på. Inte verklighet.
Samma sak med familjer, jag tror inte att det finns en enda familj där allt är tipp topp. Jag tror att det finns brister även här. Hos alla. I alla familjer. En sjukdom, ekonomiproblem, dödsfall osv. Något finns det hos alla. Det är jag säker på.
Man är inte ensam om att må dåligt. Det finns så många andra än jag som sitter och skriver bakom en skärm, skriver om tankar och känslor. Som sitter med ärriga armar och med gråter i halsen. Som hatar mat. Som hatar livet. Som hatar sig själv osv. Men om jag nu vet att jag inte är ensam. Varför känner jag mig då så ensam?
Och ensammast känner jag mig när jag sitter i et rum med massa folk. Eller är ute på stan, och det är massa folk. Då känner jag mig som mest ensam. Jag känner mig ensam, när det är massa folk runtom mig. Men när jag verkligen är ensam. Känner jag mig inte lika ensam.
Jag vet inte om ni förstår vad jag menar. Jag vet inte om någon annan känner som mig? Finns det någon där ute, som faktiskt känner såhär? Eller är jag lika ensam som jag känner mig. Det kan jag omöjligt vara..?
Jag tror på det, för så har jag känt många gånger. Så känner jag nu. Men något jag inte alls tror på är att det kan bli besvarat. Inte för mig. Jag tror faktiskt inte på det. Jag tror inte att något förhållande är så bra som folk runt om en ser. Jag tror det finns brister hos alla. I alla förhållanden. Jag tror inte att det kan vara sådär jätte bra. Som i sagor. För det är just det, de är bara sagor. Någon som hittat på. Inte verklighet.
Samma sak med familjer, jag tror inte att det finns en enda familj där allt är tipp topp. Jag tror att det finns brister även här. Hos alla. I alla familjer. En sjukdom, ekonomiproblem, dödsfall osv. Något finns det hos alla. Det är jag säker på.
Man är inte ensam om att må dåligt. Det finns så många andra än jag som sitter och skriver bakom en skärm, skriver om tankar och känslor. Som sitter med ärriga armar och med gråter i halsen. Som hatar mat. Som hatar livet. Som hatar sig själv osv. Men om jag nu vet att jag inte är ensam. Varför känner jag mig då så ensam?
Och ensammast känner jag mig när jag sitter i et rum med massa folk. Eller är ute på stan, och det är massa folk. Då känner jag mig som mest ensam. Jag känner mig ensam, när det är massa folk runtom mig. Men när jag verkligen är ensam. Känner jag mig inte lika ensam.
Jag vet inte om ni förstår vad jag menar. Jag vet inte om någon annan känner som mig? Finns det någon där ute, som faktiskt känner såhär? Eller är jag lika ensam som jag känner mig. Det kan jag omöjligt vara..?
Jaeson Ma - Love
But I'm a tell you what true love is.
Love is not what you see in the movies.
Its not the ecstasy, its not what you see in that scene
you know what I mean? I'm telling you right now, true love is sacrifice.
Love is thinking about others before you think about yourself
Love is selfless not selfish. Love is God and God is love.
Love is when you lay down your life for another
Whether for your brother, your mother, your father or your sister
Its even laying down your life for your enemies,
That's unthinkable, but think about that
Love is true
Think.
Love is not what you see in the movies.
Its not the ecstasy, its not what you see in that scene
you know what I mean? I'm telling you right now, true love is sacrifice.
Love is thinking about others before you think about yourself
Love is selfless not selfish. Love is God and God is love.
Love is when you lay down your life for another
Whether for your brother, your mother, your father or your sister
Its even laying down your life for your enemies,
That's unthinkable, but think about that
Love is true
Think.
Kommentarer
Postat av: Jasmine
Jag känner igen min i ditt inlägg.
Hoppas att du är okej? <3
Jag vill tro på äkta kärlek, det vill jag. Men jag är rädd för att jag bara har fått känna den kärleken en gång. Och nu börjar jag tvivla på det också.
Och ensamheten, den är tydligt ristad inom mig.
Dina tankar om ensamhet stämmer in på mig. Du är inte ensam om dem.
Kramar
Trackback
