jag tänkte.
jag funderade.
jag trodde verkligen att det skulle kännas okej.
jag hoppades på att det skulle kännas okej.
men jag trodde nog fel.
det känns som att jag trodde fel.
allting blev fel,
kändes det som.
du såg nog det du inte borde sett.
du kändes 'konstig' efteråt.
visste att jag skulle raderat allt.
men jag trodde verkligen inte att folk kollade igenom ens inkorg.
för så säger ju alla ?
att man inte ska läsa andras sms.
för det kan vara väldigt privat,
eller inte allt privat.
men ändå.
du såg.
det blev fel.
jag förstörde igen.
vad ska jag hoppas på nästa gång ?
blir det ens en nästa gång ?
det känns som du inte brydde dig,
fast ändå gjorde du det.
jag såg inte hur du reagerade,
och jag tror jag är glad att jag inte såg dig i ögonen.
då hade jag hamnat i helvetet.
har jag förstört allting nu igen ?
jag tror faktiskt jag har det,
även om du verkar hyfsat glad.
eller så är du som jag,
ler på utsidan,
men mår skit på insidan.