Hur ligger det till där ute i världen hos er ? Är ni som jag, att ni överlever ?
När någon frågar huar jag mår, så svarar jag oftast ; överlever ..
Och det är ju för att jag i princip överlever vardagen. Elle jag försöker
åtminstonde. Hur som helst, vet inte hur det blir med uppdateringen här idag.
Jag känner mig lite som i min egna bubbla. Och 15 åringen mår inte alls bra.
Vi har inte smsat på ett dygn. Men nyss lyste min mobil upp och då skrev hon
att hon inte orkade smsa med någon. Och det gjorde mig glad, för nu vet jag
säkert att hon lever. Så jag slipper oroa mig för att hon är borta helt. Men
sen oroar jag mig även över vad som hänt. Vad hon gör. Och en massa frågor
till som jag inte lär få svar på en stund. Kanske inte förrän imon. Eller om en
vecka. No One Know ..

det kommer fler inlägg på natten än på dagen.
det är för att på natten tänker man mer på sig själv,
och vad som händer i ens huvud.
på dagen är det mest datorn, familjen och kanske skolan.
då blir det inte inläggen som dom blir nu.
ångesten kryper upp över öronen och man vet inte vart man ska ta vägen.
man vill sätta sig i ett hörn, och ta fram rakbladet.
det har inte samma effekt på dagen som på natten.

jag tror på
änglar
älvor
och
himlen.

vad som händer efter döden,
det är en fråga jag tänker på ständigt.
kommer man till himlen ?
ligger man i jorden och blir uppäten av maskar ?
vad händer efter döden ?

blir det olika för alla människor ?
den som vart kriminell,
hamnar den i himlen för att han ska få det bättre då än nu ?
den som var ett änglabarn,
hamnar den i jorden bland maskarna ?

ingen vet,
och vi kan inte fråga någon som redan dött.
för att få reda på svaret,
så får vi helt enkelt dö själv.

jag vill dö.
men jag är för feg för att ta det steget.
jag vill inte ha ont,
men jag vill till något bättre.
jag vill slippa detta helvetet som jag lever i nu,
men jag vågar inte ta detdär steget.

jag har funderat på det.
i över ett år,
jag sitter fortfarande kvar här.

kanske är det rakbladen som håller mig vid liv.
jag gör det inte ofta,
jag gör det inte mycket,
jag har inte gjort det på ett tag.
för han vill att jag ska må bra.
han vill att jag ska va lycklig.
han gör sitt bästa.
jag gör mitt bästa.
för att försöka.

kanske ska jag dö ?
kanske ska jag leva ?

jag tänkte.
jag funderade.
jag trodde verkligen att det skulle kännas okej.
jag hoppades på att det skulle kännas okej.
men jag trodde nog fel.
det känns som att jag trodde fel.
allting blev fel,
kändes det som.
du såg nog det du inte borde sett.
du kändes 'konstig' efteråt.
visste att jag skulle raderat allt.
men jag trodde verkligen inte att folk kollade igenom ens inkorg.
för så säger ju alla ?
att man inte ska läsa andras sms.
för det kan vara väldigt privat,
eller inte allt privat.
men ändå.
du såg.
det blev fel.
jag förstörde igen.
vad ska jag hoppas på nästa gång ?
blir det ens en nästa gång ?
det känns som du inte brydde dig,
fast ändå gjorde du det.
jag såg inte hur du reagerade,
och jag tror jag är glad att jag inte såg dig i ögonen.
då hade jag hamnat i helvetet.
har jag förstört allting nu igen ?
jag tror faktiskt jag har det,
även om du verkar hyfsat glad.
eller så är du som jag,
ler på utsidan,
men mår skit på insidan.

tankar snurrar. jag snurrar. världen snurrar inte.
tänker på allt samtidigt, och det gör en förvirrad.

jag ska ta paus från livet.
jag ska ta paus från familjen.
jag ska ta paus från det sociala livet.

jag ska till min Älskling,
han som får mig att se ljus i vardagen.

jag vill skriva. få ut det jag tänker. alla känslor.
allt hat. släppa allt. bli fri. le. utan att fejka.
men .. hur lyckas man med det, när man inte
kan sätta ord på någonting ? det går inte. det
funkar inte så. kanske måste jag hålla det inom
mig en tid till. sen. kanske. jag kan få ut något.
men inte nu. känns det som. men jag vill.
jag är .. Ordlös.