vi pratar och pratar och pratar och pratar.
dag ut och dag in, hela tiden.
från morgon till kväll.
men nu är jag så jävla trött på dethär.

jag saknar dig.
jag saknar oss.
jag sakar det vi hade.

vet att ingenting kommer bli som det var då,
och jag försöker acceptera det.
de går inte att glömma,
jag begär inte att varken du eller jag ska försöka glömma.
gjort är gjort, jag kan inte ta tillbaks det.

du vet hur jag känner.
du vet hur jag tänker.
du vet hur jag fungerar.

och när jag öppnar munnen och verkligen får ut det jag vill,
då blir allting bara skit.
jag försöker acceptera dina svar,
men det är svårt.
men jag försöker, och jag ler.
för jag måste.

men jag vill inte att du säger att du saknar mig,
när du knappt vill ta i mig.