Du ber mig förklara.
Jag berättar, jag förklarar.
Du säger ingenting.
Och då frågar jag mig själv,
varför i helvete frågade du?
Och varför i helvete svarade jag?
Det upprepas om och om igen.
Jag låter dig behandla mig som skit,
vet du varför?
För jag älskar dig.
Och jag är ändå inte värd mer.
Du kan få mig att må så dåligt,
och du kan få mig att må så bra.
Men oftast, så är det bara dåligt.
Men jag förtjänar inte bättre,
så det gör ingenting.
Du behandlar mig likadant som
jag skulle behandlat mig själv.