Galet det här, jag försökte skriva i den andra bloggen. Min privata med lås. Men det gick knappt. Det kom inte fram många ord. Det vart bara kaos allting. Kom inte fram till någonting, fick inte ur mig någonting. Jag försöker förklara för mig själv varför det är så, kanske är det för att det hjälper mig inte direkt att skriva, det gör faktiskt inte det. Det hjälpte mig enormt förut men inte längre. Men när jag skriver så vet jag ju att det är många som känner igen sig i det jag skriver, och det kan vara en liten hjälp för dom.

Så att sitta och skriva bakom en skärm och i en låst blogg, vad hjälper det? Om det inte hjälper mig, och ingen annan kan läsa så det hjälper den att känna sig mindre ensam. Varför ska jag då sitta och skriva? Nej. Det kändes bara konstigt. Jag fortsätter här. Punktslut.

---

Jag borde sova, men jag vill inte sova. Jag försökte hålla mig vaken förut, höll på att somna ett flertal gånger och mina ögon vägde hundra kilo, Men tvingade mig att vara vaken. Sen när jag bestämde mig för att sova istället eftersom att klockan sex ringer mitt alarm och då ska jag helst upp ur sängen också. Så la jag mig ner i sängen oh la undan mobilen och försökte sova. Tror ni det gick då eller? Nej. Jag vart bara jätte pigg.

Så gick och hämtade datorn och nu sitter jag här och skriver och snackar med ♥ på msn. Jag är trött men ändå inte. Jag vill sova men ändå inte. Jag tycker inte om att drömma, efter som att jag vet att det bara är just det, bara drömmar. Det kommer aldrig bli verklighet och det gör något ont i mig.

Jag tycker inte om att vakna på morgonen. Vakna och inse att den här dagen kommer bli lika äcklig som alla andra dagar. Jag tycker inte om att gå att lägga mig på kvällen för jag vet att jag kommer vakna igen. Jag gillar inte att sova och drömma. Antingen drömmer jag fina drömmer och då är det jobbigt eftersom det är drömmar, om jag skrev ovan. Eller så drömmer jag mardrömmar och då vaknar jag för att jag har panik.

Förut hade jag en person jag alltid kunde ringa till om jag skulle vakna på natten och må dåligt. Jag vågar inte längre slå nummret och ringa. Vill inte störa, vill inte vara ivägen, vill inte vara en tyngd på personens axlar. Men jag känner mig så, känner mig ivägen för allt och alla. Känner mig som en stor stor sten som inte går att flytta på.

Jag sitter med hörlurar och hög musik på. Just nu är det matrin stenmarck som låter i hörlurarna. Jag inbillar mig att jag hör hundarna skälla och får panik varje gång, rädd att mamma eller pappa eller någon annan ska vakna och komma in och fråga varför jag sitter vid datorn. Inte att dom ska bli sura eller något, utan för jag orkar faktiskt inte prata med någon just nu. Känner att jag skulle bryta ihop väldigt mycket då. Men hundarna skäller inte ens. Så jag vet inte vad det är jag hör... Håller jag på att bli galen?

Jag ska försöka ta mig till skolan idag (eller vad man säger). Även fast jag inte vill, så ska jag försöka. Ska ha möte imorgon efter skolan och ska egentligen ha möte med kurator samma tid, men eftersom my dady tyckte jag ätit för lite så ringde han min ena psykolog så måste dit, och då krockar mötena så vet inte hur det blir.

Jag minns faktiskt inte hur mycket jag ätit på senaste tiden. Från måndag till fredag vet jag att jag åt 5 mackor, och sen har jag ätit en tallrik fil, och en pannkaka. Sen är det inget mer, tror jag. Eller juste, äckel jag åt kladdkaka. Kände för att spy efter det, men gjorde det inte. Kände att jag ville spy när jag åt det, men åt ändå. Jag var tvungen. Det gick inte att sluta.

Jag känner mig tjock som en elefant och jag vill helst gå ner flera kilo nu. Jag är livädd för att gå upp i vikt. Och vet ni vad jag mer är rädd för ? Att publicera det här...