Vi ska skriva våra tankar. Och inre känslor här. För mestadel har det blivit rätt så deprimerande texter och sanningar. Men det så vi mår. Längst in i kroppen. Om vi inte klarar att hålla alla tankar inne, då sätter vi oss vid en dator och skriver. Sedan förhoppningsvis publicerar vi inläggen oxå.

Just nu, känner jag lite hopp inom mig.
Det är inte mycket, utan väldigt lite.
Men det kanske är en början ?
Jag säger inte att jag mår skit bra,
utan jag ler nu emellanåt.
Jag ler för jag vet vad som väntar.
Det som väntar runt hörnet,
är något underbart.

tänk att ett samtal. tänk att en röst. tänk att sanningen.
att allt det kan få en att hoppas på det bästa.
att man faktiskt inser att man verkligen inte vill ge upp.
att man vet hur man har det nu, men att det kommer bli bättre.
bara jag försöker. bara du försöker. bara vi försöker.
jag tror på det bästa. vi kommer klara detta.
även om jag inte har någon ork kvar i kroppen.
så gjorde du ändå att jag började hoppas på oss mer.
tänk att sanningen kan vara bra att höra ibland.

vad ska man säga,
du räddade mig med dedär samtalet